Äntligen hittat ett par jeans
Jag springer mellan lägenheten och tvättstugan just nu, håller på att tvätta en svart jacka som jag förr har haft på vintern, men den är inte så varm längre, men fortfarande jättefin, så den får funka till begravningen.
Idag drog mamma med mig på stan för att handla de sista kläderna.
Jag ogillar verkligen (hata är ett så starkt ord) att shoppa överhuvudtaget.
Om det inte är till små barn, för de kläderna är hur söta som helst.
Men nu är ju inte det fallet..
Jag hade valt jacka, skor har jag redan för många för att köpa nya.
Sen hade jag köpt en grå stickad på Lindex för nån vecka sedan som jag skulle ha ett petrolfärgat linne under, men kände att det inte gick med mina vanliga jeans, borde vara något plagg i svart.
Provade jeans men hittade ingenting förra veckan.
Sprang in på H&M i torsdags och la undan en lång polotröja som jag tänkte ha till ett par svarta leggings, men ångrade mig.
Ringde mamma och beklagade mig över att:
"Det finns ju inga kläder i denna jävla staden"
Japp, så trevlig är jag när jag är stressad. Nu är det mindre än en vecka kvar till begravningen och jag vill kunna känna att jag kan koppla av, att blommor är beställda, vi vet ungefär vilka som kommer och kläder (!!) är klara.
Så i förmiddags åkte vi in, jag hälsade på ett par skor jag vill ha på DinSko, pratade med den nya trevliga skomakaren och sa att vi syns på måndag för eventuelll omklackning av lite pumps.
På JC så gick jag in på jeansavdelningen och sa att jag inte vet vad jag har för storlek, inte vill betala mycket och att de ska vara svarta. Han gissade rätt på storlek, drog fram ett par svarta Crocker för 399:-, jag provade, de satt perfekt och studsade och betalade och gick med i deras kundklubb. Pjuh, om man inte frågar någon i personalen kan man ju nästan fälla en tår i provrummet.
Därefter satt mamma och jag på Café 1344 ett bra tag, pratade, fikade och tittade på folk.
Kollat kläderna nu och allt kommer se bra ut, inte för att det är det viktigaste givetvis, men jag vill ha kläder jag känner mig bekväm i.
Just det, i torsdags var jag i stan och gick in till en frisör och frågade om han hade tid om en timme, har nämligen blivit tipsad om att han ska vara bra.
Var där runt 16 och när han frågade hur jag ville ha det sa jag min standardpucko replik.
"ta det som är slitet"
Han"En decimeter ungefär då?"
Jag"...Vad sa du?"
Han" En decimeter? Det är väldigt slitet"
Ih! Jag som hade så långt hår. Dock har jag klippt mig själv i två år, och givetvis visste jag att det var slitet, snarare såg för jävligt ut. Han frågade till och med om jag klippt mig själv..
Men han var jätteduktig och jag ska absolut dit nästa gång..men mitt hår!!
10 fucking centimeter!!
Men jag ska köpa min första mössa på över 10 år på måndag.
jag vet att jag är en smula dramatisk, många skulle nog säga att jag har långt nu med, men kom igen, ingen som känner igen sig?
Som det ser ut nu, inte plattat, och nydushad, men ni fattar ju.
Och denna är några månader gammal.
Fy vad jag gnäller, som sagt, den kortare frisyren är fin, men jag trivs bäst i längre.
Måste ner i tvättstugan nu, kommer att glömma jackan annars..
Lånehundar och lååång promenad
Hunnit med en hel del idag.
Nr jag vaknade slängde jag bara mig varma kläder och hoppade in i bilen och åkte med mamma till en vän till henne. Hon skulle iväg och vi sa att vi gärna tar med hennes hundar på en långrunda. Det är ju oerhört avkopplande med djur, och jag som är van vid hund med tyvär inte har en längre blir jätteglad att få chansen att låna dem.
Tog med kameran också. Det är så kul att gå på ett ställe man inte gått innan, vi gick längre och längre, svängde vänster och häger om vartannat och hamnade ändå vart vi ville från början. Till er Karlskrona-bor kan jag säga att vi gick från Rödeby till Bastsjö. Vi vet ju typ vart det ligger och vilket håll vi skulle gå åt. (rakt fram och uppåt, haha)
Men vi försökte att inte överväga faktumet att vi kunde vara vilse utan njöt av nuet med varsinn fin hund som travade på så fint. 
Kolla!! Mitt i ingenstans så vart det en stor allé. Fiiiint. 
Fina tjejen, tror inte det syns, men hon hade en liten rosa rosett i luggen i dag, så duktig promenadkompis. 
Mammas promenadkompis. Också jätteduktig hund, bra tempo på honom, såg till att vi inte latade oss.
När vi sedan gick på en stig ser jag ett hus
"Ja, det har jag sett innan, här har jag varit förr!!!"
Tog oss 2 timmar och 30 minuter, i rätt bra tempo, tror ni jag är en smula trött nu?
Sen har vi haft jättetrevligt besök ikväll med, och så åkte vi och handlade vid åtta tiden nu på kvällen, tiden med minst folk. Kan låta väldigt osocialt, men vissa dagar orkar man inte så mycket folk.
Imorgon MÅSTE jag försöka hitta kläder till begravningen igen, och bör ta mig till gymmet, försöka låta lite av mina gamla rutiner få komma tillbaka, trots att det är jobbigt. Imorgon (torsdag) har det på något sätt gått hela 4 veckor..
Ska sova snart, god natt och ta hand om er. ♥
Bowlat & letat kläder
Dagen idag har varit okej, jag har varit inne i stan och letat kläder till begravningen igen, men hittar fortfarande inga byxor och skor. Varit i varje affär flera gånger, och behöver antagligen klippa mig innan med - gah!
Det är mindre än två veckor kvar nu. Känns som att det kommer gå oerhört snabbt, trots de långsamma dagarna.
Annars så har jag varit i bowlinghallen på kvällen. Mina vänner undrade om jag och min mamma ville komma ut bland folk lite och ha kul så vi åkte dit och hade roligt. Bowlade dock inte, tittade på när andra gjorde däremot.
Mamma och jag pratade om att hyra en bana hon och jag någon dag och fuskbowla lite, så vi kommer vara jättebra nästa gång friendsen har en bana.
Som sagt, dagarna är långsamma, men jag känner mig mest stressad, så mycket jag vill/måste göra.
Oerhört mycket att fundera på och göra med allt kring begravningen. Vilka som kommer och så, men det kommer ordna sig. Synd att jag inte lyckas hitta kläder bara, hade varit skönt att kunna släppa åtminstone det.
Måste in på telenor någon dag och förlänga mitt abonnemang så jag får en ny mobil, den nuvarande har gjort sitt. Ibland sparas inte bilder, och den stänger av sig själv emellanåt..
Gosh, nu märker jag att jag hade kunnat hur mycket som helst, men jag måste verkligen försöka somna tidigare.
Vill helst lägga mig när jag är så trött man kan bli, gör jag det innan så ligger jag och tänker så mycket på Martin..
Jag lovar nästan att uppdatera lite mer noga imorgon om jag hinner, ska försöka hinna till gymmet under morgondagen med. (varit där två gånger denna veckan, brukar vara där varje dag, men la av när detta hände. Tro det eller ej, men det var en riktigt bra känsla att få vara där i fredags, och göra vad jag är van vid= träna)
Ska gå och lägga mig nu, det brukar bli köbildning utanför toaletten ;) Katterna har sin mat därinne..
Mister på vakt, och Fabbe i vänstra hörnet.
Rosa Bandet
God kväll.
Det har varit en lång dag idag, jag kom upp i vettig tid så då blir det lite annorlunda när jag de senaste veckorna vänt på dygnet.
Begravningen närmar sig långsamt, både skönt och hemskt. En begravning är väl till för att säga adjö och det är ingenting jag känner för att göra, men jag tror ändå att det kommer bli en fin stund.
Vet inte riktigt vad jag gjort de senaste dagarna, men i söndags gick jag faktiskt till gymmet!
Som sagt är mycket tungt nu, men min kropp är van att träna 1 timme varje dag i veckan och gå från det till att inte träna alls är inte heller bra, så jag tog mig dit.
Jag tränade inte så länge och följde inget schema utan gjorde bara lite vad jag ville.
Ett tips från mig till er är att inte träna med feber. Det blir inte bra. Så jag har inte varit där sedan dess, men ska försöka i veckan.
Igår var jag i stan en kort runda. Jag är så ointresserad man kan bli av att shoppa. Hittar jag nått jag gillar köper jag det, och jag tycker det är roligt att försöka fynda på reor, men när man måste hitta kläder - fy! Då står jag ut 10 minuter i en butik, högst. Så igår rusade jag in på Lindex och hittade en fin stickad grå tröja. (till begravningen).
Många säger att man ska ha finkläder, men det är ändå för Martin och han hade nog velat att jag kom i kläder jag trivs i, min egen stil, så jag kommer nog ha lite finare vardagskläder.
Men min ljusrosa trenchcoat, grå handskar (köpta igår), den grå stickade tröjan och ett petrolfärgat linne under är klart. Ska se om jag kan hitta ett par byxor och skor med i dagarna, örk. Får se om någon med en ängels tålamod orkar följa med mig till en affär.
Apropå Lindex, det är ju Rosa Bandet månaden i oktober och dem har fina armband man kan köpa nu, där pengarna går till Bröstcancerforskningen. Jag köpte två, ett var till mamma och mig för 75:- styck. 
Söta påsar fick man dem i också!
Förresten, mina macarons blev perfekta häromdagen. Bästa hittills, fått massa beröm för min bakning den senaste tiden. Sist för några timmar sedan då vi hade vänner här och jag slängde ihop lite fika en timme innan, roligt!
Imorgon är det mer att stå i såklart, det enda man tänker på om dagarna nu är ju Martin, så det känns oerhört ensamt om dagarna. Men vi tar en timme i taget..
Bild tagen igår. Känns som att jag ser lite sliten ut, har inte ens tänkt på det, men det syns väl givetvis på utsidan med, hur man mår på insidan. Alltså en smula tuffsig. Har ett möte på arbetsförmedlingen imorgon, ska ta på mig ett par jeans i alla fall, får väl försöka se lite piggare ut = dricka massa kaffe och lägga mig tidigare ikväll.
Nu blir det ett avsnitt av Supernatural och lite fika tror jag. Ta hand om er - massa kramar!!
14 oktober
Förra helgen tänkte jag baka macarons, gick sådär. Fula men goda blev dem, i brist på koncentration från min sida.
Jag har bara använt en vanlig köksvåg och tydligen är en digital det enda rätta.
Var på Lidl en kort runda i slutet av förra veckan och hittade den här:
Jag ska ju sikta in mig på chilli-serien från OBH-nordica i mitt framtida kök, och även om det inte syns på bilden är denna chilli-röd. Tar ingen plats, och är supersnygg och kostade 99:-
Impulsköp med en gång, så jag tänkte använda den ikväll, ska bli rosa macarons denna gången.
Annars idag så har jag varit ute och gått lite, jag har lovat att gå ut och gå minst en gång om dagen till att börja med. Jag tog med min kamera och gick och satte mig vid "min" fyr, som ligger så avsides det kan bli.
Känns oerhört lugnande med närheten till havet och bara sitta där..
Som sagt, tankarna virvlar ju runt hela tiden, så att vara utomhus gör en lite lugnare tycker jag.
Efter det blev jag tvungen att städa när jag kom innanför dörren.
Vi fick fina blommor budade hit idag. Vi har oerhört mycket blommor överallt i lägenheten nu..
Katten låg väl och rullade runt på bordet så han välte vasen. Blev till att moppa, byta vatten och placering och hoppas på det bästa, men näpp. När jag kom in hade han vält den igen, köksbordet denna gången. Fram med moppen igen.. Nu ligger han och leker i en papperskasse för stunden.
Mister är mer dämpad. Mister var ju från början Martins katt, och han är vanligtvis världens gladaste och finaste. Skuttar runt och spinner, kryper upp i knäet, sover bredvid mig, men nu sitter han mest och tittar ut genom fönstret, tyst och stilla, som om han förstår. Det sägs ju att katter kan förstå sådant..
Som sagt, varje dag känns som en vecka, och ändå känns det galet att det redan har kunnat gå två veckor..
En dag i taget..
Fina kisen... Skönt att ha honom hos mig nu.
(har inte badat honom sen denna bilden, han var skitsur, även om det inte syns) ♥
Avtryck
Tjoflöjt. Dagarna går undan och även om tankarna kring Martin tar upp största delen av dagen så är det ändå rätt skönt med "pauserna" man kan göra annat på.
Som när jag valde att gå över bryggarberget
Kolla!! En hårig..-nånting. Den var lite söt på nått mysko vis..
På vägen hem var jag tvungen att fota dessa, jag ser dem alltid när jag går förbi. För att komma hem till mig kan man gå över Galgamarkstrappan, en lång trappa som går över vägen. Där finns det tassavtryck på två ställen som förmodligen är lika gamla som trappan, vet inte varför, men dem gör mig alltid glad.
Ser ni dem?
Dagarna är långa, men dem går ändå förbi.
Tusen tack för kommentarer här, chatt på facebook, meddelanden, sms.. vet inte om ord kan beskriva hur mycket det betyder, så tack får duga.
Den privata bloggen är up and running igen, den finns länkad i menyn. Vill ni ha lösenord, skriv det i en kommentar, men jag ger inte ut det till någon jag halvkänner.. Hoppas ni förstår - kram!
Långa dagar
På sätt och vis har det här varit den längsta veckan i mitt liv, och samtidigt den kortaste.
Varje timme är så lång och en dag känns som en vecka, och samtidigt känns det overkligt att det har gått en hel vecka sedan vi stod där på sjukhuset..
Igår kunde jag inte somna förren jag hittade ett par örhängen Martin köpt till mig en gång. Med skölpaddor i silver. Jag visste att jag aldrig skulle slänga något sådant, och kunde ändå inte komma på vart jag lagt dem.
Klockan 3.30 hittade jag dem och kunde gå och lägga mig..
Jag fick alltid så söta och genomtänka saker av honom, Aldrig slängt nått av det såklart.
Just nu lyssnar jag på musik i mina älskade högtalare som han valde ut till en jul för inte många år sedan..
Min väckarklocka fick jag några år sedan för han visste hur mycket en "vanlig klocka" drev mig till vansinne för jag inte kunde med ljudet, så den han köpte hade en "snäll" signal.
Veckan har varit full av bekräftelse på vänskap. Varenda dag har folk kommit hit, frågat om de kan handla något och bara varit här liksom.
Häromdagen var jag på Verkö hos Josse med familj. Första gången jag var hemifån, och det var riktigt riktigt skönt att komma dit ett tag och kunna koppla av.
Sen finns det ju vissa personer jag undrar om de har alla chips i påsen. De flesta vet om vad som har hänt, och ändå finns det dem som på allvar loggar ut från facebook chatten och msn när jag loggar in.
Förmodligen för att det blir jobbigt för DEM att prata om något så tungt så de låter hellre bli.
Och det är ju helt jävla otroligt.
Jag hoppas alla som läser har någon de älskar, ett syskon, förälder, sambo, man/fru.. Att förlora någon man älskar är det värsta som kan hända, folk som är med om sådant behöver stöd. Så att sedan logga ur.. Jag ser ju att dem gör det, och det blir bara värre.
Spenderat oerhörd tid med att lyssna på musik. Inte för att vi hade samma musiksmak, men Martin och jag älskar båda musik, trots att stilen inte kunde vara mer olika så var det ett gemensamt intresse iaf.
Vore jättekul att få tips på bra musik!
Tänkte baka macarons idag, de kräver tid och koncentration och även om de inte lär bli de bästa jag gjort ska det bli skönt att fokusera på något en liten stund.
(Vad glad jag är för min scanner, innan allt det här hände så hade jag börjat scanna in lite bilder av alla foton sedan vi var små, gillar denna, han ser så glad ut) ♥
Och för de som undrar vad som har hänt - läs det HÄR inlägget..
