23 november
Hejhej, det är alltid så spännande att skriva här för jag tänker aldrig igenom vad jag ska skriva och läser sällan vad jag skrev förra gången, haha.
Anywhoo, Martins urnsättning var idag. Det finns inte så mycket att skriva här om det, på något sätt känns en urnsättning mer "privat" än en begravning. De som var med var mamma, pappa, jag och Frida (martins sambo)
Så ni kan nog förstå att det var jobbigt, men det känns faktiskt lite.. bra (i brist på bättre ord) att både begravning och urnsättning är klara. Nu har vi en grav att gå till allihop och imorgon ska vi dit och sätta dit en ljuslykta. Kanske plantera lite blommor med i dagarna..
Efter detta avsked så var det väl en rätt lugn eftermiddag, pratade lite med mina föräldrar och så.
Nu ikväll har vi ätit indisk mat, jag slängde ihop macarons att fika med efteråt. Hehe, låter lite FÖR lätt med det ordvalet, men jag valde att göra macarons om det låter bättre.
Sen har jag haft tvättstugan, javisst, roligt värre. Satt upp lite nya gardiner, renbäddat sängen, piffat till lite.
I helgen blir det till att spana på julskyltningen - äntligen!! Jag är inte mycket för julen, men en massa fina ljus som lyser upp när det är så mörkt ute får en på lite bättre humör.
Håller tummarna för att katterna sover inatt. Häromnatten drev de nästan mig till vansinne, klockan 3 var jag uppe för att den ena stod och jamade. Han hade mat och vatten, en ren kattlåda och inga stängda dörrar, jag klappade honom och han gick och la sig (?). Sen på morgonen vaknade jag av att Fabbe spydde i hallen, javisst, god morgon till mig. Älskar mina djur, men vissa dagar blir man liite irriterad. Nähäpp, ska ner och hämta sista tvätten nu!
PS. Uppaterat privata bloggen nu, det är ju en så sällsynt händelse så lika bra att skriva här ;)
Anywhoo, Martins urnsättning var idag. Det finns inte så mycket att skriva här om det, på något sätt känns en urnsättning mer "privat" än en begravning. De som var med var mamma, pappa, jag och Frida (martins sambo)
Så ni kan nog förstå att det var jobbigt, men det känns faktiskt lite.. bra (i brist på bättre ord) att både begravning och urnsättning är klara. Nu har vi en grav att gå till allihop och imorgon ska vi dit och sätta dit en ljuslykta. Kanske plantera lite blommor med i dagarna..
Efter detta avsked så var det väl en rätt lugn eftermiddag, pratade lite med mina föräldrar och så.
Nu ikväll har vi ätit indisk mat, jag slängde ihop macarons att fika med efteråt. Hehe, låter lite FÖR lätt med det ordvalet, men jag valde att göra macarons om det låter bättre.
Sen har jag haft tvättstugan, javisst, roligt värre. Satt upp lite nya gardiner, renbäddat sängen, piffat till lite.
I helgen blir det till att spana på julskyltningen - äntligen!! Jag är inte mycket för julen, men en massa fina ljus som lyser upp när det är så mörkt ute får en på lite bättre humör.
Håller tummarna för att katterna sover inatt. Häromnatten drev de nästan mig till vansinne, klockan 3 var jag uppe för att den ena stod och jamade. Han hade mat och vatten, en ren kattlåda och inga stängda dörrar, jag klappade honom och han gick och la sig (?). Sen på morgonen vaknade jag av att Fabbe spydde i hallen, javisst, god morgon till mig. Älskar mina djur, men vissa dagar blir man liite irriterad. Nähäpp, ska ner och hämta sista tvätten nu!
PS. Uppaterat privata bloggen nu, det är ju en så sällsynt händelse så lika bra att skriva här ;)
Framkallat massa massa bilder
Hejsan! Gick upp tidigt (för att vara jag) och gick en runda imorse, har varit hemma och haft tvättstugan, bakat, och sedan var jag på Expert. Jag har ju framkallat lite bilder hos dem, och det finns säkert massor av ställen att framkalla på som är bra och billiga, men Expert tycker jag är väldigt smidigt att beställa från. Ladda upp dem på deras sida och hämta ut i butiken efter 5 dagar.
Detta är några av dem bilderna jag har tagit och som nu framkallades.
Mycket bilder på Martin blev det, tog dubbla av några som jag var och postade till morfar för ett tag sedan. Han bor ju i Dalsland så då är det lättast att skicka med snigelpost.
Inne på Expert frågade han om mitt efternamn för alla brev/paket med foton står bakom disken storterade efter namn, men mina var så många så de låg vid sidan om, hehe.
Han frågade om jag var en sådan som sparar ihop och bara gör nån beställning om året.
Japp, det gör jag, det ör 3 år sedan, men nu har jag bläddrat igenom dem och är så nöjd, ska sitta i helgen och sätta in i ett fotoalbum, som jag inte har. Var kan man hitta fina?
Jag beställde 180 bilder för cirka 340:-. Är inte så farligt dyrt väl? Bra att veta tills nästa gång menar jag.
Annars var jag på arbetsförmedlingen igår, jag brukar inte gilla att gå dit. Inte på grund av personalen för de har faktiskt alltid varit supertrevlig, men hela situationen. Ingen vill ju gå där. Men jag träffade min nya handläggare och vi pratade länge och jag kände verkligen att det gav något.
Nu ikväll måste jag komma i säng tidigt (så skriver jag förvisso jämt), men Peters begravning är imorgon.
Idag är det 7 veckor sedan Martin dog så jag vet exakt vad jag gjorde denna tiden för 7 veckor sedan..
Och imorgon är det två veckor sedan begravningen, jag vet inte om det kommer göra Peters begravning lättare eller svårare.
Jag försöker att inte oroa mig ännu, jag får ta dagen som den blir imorgon, det viktiga är att vi (jag, Jocke, hans familj, min familj) går dit för att säga farväl till våran vän.
Yesterdays history, tomorrows a mystery, today is a gift
Detta är några av dem bilderna jag har tagit och som nu framkallades.
Mycket bilder på Martin blev det, tog dubbla av några som jag var och postade till morfar för ett tag sedan. Han bor ju i Dalsland så då är det lättast att skicka med snigelpost.
Inne på Expert frågade han om mitt efternamn för alla brev/paket med foton står bakom disken storterade efter namn, men mina var så många så de låg vid sidan om, hehe.
Han frågade om jag var en sådan som sparar ihop och bara gör nån beställning om året.
Japp, det gör jag, det ör 3 år sedan, men nu har jag bläddrat igenom dem och är så nöjd, ska sitta i helgen och sätta in i ett fotoalbum, som jag inte har. Var kan man hitta fina?
Jag beställde 180 bilder för cirka 340:-. Är inte så farligt dyrt väl? Bra att veta tills nästa gång menar jag.
Annars var jag på arbetsförmedlingen igår, jag brukar inte gilla att gå dit. Inte på grund av personalen för de har faktiskt alltid varit supertrevlig, men hela situationen. Ingen vill ju gå där. Men jag träffade min nya handläggare och vi pratade länge och jag kände verkligen att det gav något.
Nu ikväll måste jag komma i säng tidigt (så skriver jag förvisso jämt), men Peters begravning är imorgon.
Idag är det 7 veckor sedan Martin dog så jag vet exakt vad jag gjorde denna tiden för 7 veckor sedan..
Och imorgon är det två veckor sedan begravningen, jag vet inte om det kommer göra Peters begravning lättare eller svårare.
Jag försöker att inte oroa mig ännu, jag får ta dagen som den blir imorgon, det viktiga är att vi (jag, Jocke, hans familj, min familj) går dit för att säga farväl till våran vän.
Yesterdays history, tomorrows a mystery, today is a gift
Måndag 14 november
Idag är verkligen tekniken emot mig. Det är hlet otroligt hur allt kan gå sönder samtidigt. Min mobil har länge varit dålig, men den senaste tiden har den blivit lömsk och oförutsägbar, nu ikväll kan jag inte ens ringa på den!
Så jag måste nog in på telenor i dagarna och förlänga abonnemanget, typiskt.
I lördags kväll gav min dator upp, också något sammanbrott. Nu fungerar den för tillfället och jag har fört över allt på en extern hårddisk, men det blir nog att köpa en ny inom de närmsta månaderna. Hoppas den kan hålla ut 2-3 månader till så jag kanske kan få ihop lite pengar till en ny.
Jag börjar långsamt komma igång med gymträningen igen. Inte riktigt varje dag, för motivationen är inte på topp, men ungefär 4 dagar i veckan kanske, men försöker få upp det till mina vanliga 6-7 dagar.
I fredags var jag på en fest för en vän hela kvällen. Hade jättetrevligt, och det var kul att få träffa alla mina vänner igen, blev mycket kramar.
Finns mycket vänner jag hade velat krama om som bor en bit ifrån.
Är det inte häftigt hur man kan lära känna någon man aldrig träffat?
Jag har flera sådana som jag knappt minns hur jag känner.
Passar på att länka så ni kan kolla in deras bloggar.
Carro tror jag att jag känner för att jag hittade hennes blogg för några år sedan.. Eller om det var tvärtom? Nu har vi varandra på fb och msn, riktigt roligt, om jag någon gång är i närheten av den staden hon bor i vill jag absolut hälsa på!
Josse och Issa har också skrivit fina och söta kommentarer denna tiden. Josse och Issa känner jag från gymnasiet .
Madeleine - nybliven husägare (!) har jag gått i samma klass med under grundskoletiden
Idag kom detta i brevlådan från Tess, jag tror att vi från början känner varandra genom fb? Superduktig och pysslig tjej som ville göra mig lite glad och skickade dessa. Visst är dem helt galet fina?!
Macarons (som jag ska göra imorgon) och en supersöt tårtbit!
Tusen tack. Tess gör smycken så gå in på hennes blogg och kolla lite tycker jag.
Det är efter sånt här man kanske inser extra mycket hur värdefulla ens vänner är, och att det är en bit emellan inte spelar någon som helst roll. Fina människor finns det faktiskt gott om, de råkar bara bo en bit ifrån ibland.
Så jag måste nog in på telenor i dagarna och förlänga abonnemanget, typiskt.
I lördags kväll gav min dator upp, också något sammanbrott. Nu fungerar den för tillfället och jag har fört över allt på en extern hårddisk, men det blir nog att köpa en ny inom de närmsta månaderna. Hoppas den kan hålla ut 2-3 månader till så jag kanske kan få ihop lite pengar till en ny.
Jag börjar långsamt komma igång med gymträningen igen. Inte riktigt varje dag, för motivationen är inte på topp, men ungefär 4 dagar i veckan kanske, men försöker få upp det till mina vanliga 6-7 dagar.
I fredags var jag på en fest för en vän hela kvällen. Hade jättetrevligt, och det var kul att få träffa alla mina vänner igen, blev mycket kramar.
Finns mycket vänner jag hade velat krama om som bor en bit ifrån.
Är det inte häftigt hur man kan lära känna någon man aldrig träffat?
Jag har flera sådana som jag knappt minns hur jag känner.
Passar på att länka så ni kan kolla in deras bloggar.
Carro tror jag att jag känner för att jag hittade hennes blogg för några år sedan.. Eller om det var tvärtom? Nu har vi varandra på fb och msn, riktigt roligt, om jag någon gång är i närheten av den staden hon bor i vill jag absolut hälsa på!
Josse och Issa har också skrivit fina och söta kommentarer denna tiden. Josse och Issa känner jag från gymnasiet .
Madeleine - nybliven husägare (!) har jag gått i samma klass med under grundskoletiden
Idag kom detta i brevlådan från Tess, jag tror att vi från början känner varandra genom fb? Superduktig och pysslig tjej som ville göra mig lite glad och skickade dessa. Visst är dem helt galet fina?!
Macarons (som jag ska göra imorgon) och en supersöt tårtbit!
Tusen tack. Tess gör smycken så gå in på hennes blogg och kolla lite tycker jag.
Det är efter sånt här man kanske inser extra mycket hur värdefulla ens vänner är, och att det är en bit emellan inte spelar någon som helst roll. Fina människor finns det faktiskt gott om, de råkar bara bo en bit ifrån ibland.
Väntan är över
Hejsan! Nu är begravningen över.
Tänkte berätta lite mer om det så jag kan gå tillbaka och läsa när jag känner för det.
I torsdags kom min morfar och min mammas kusin, som jag har saknat så mycket. Martin träffade dem för två år sedan, och för min del var det nog 3-4 år..
Vi satt mest och pratade under hela kvällen och sedan gav jag bort mitt rum till morfar lite tillfälligt och jag och mamma och hennes kusin sov i ett rum, lite pyjamasparty över det hela.
Sov inte bra den natten, kan ju varit för att jag var orolig, eller för att det helt enkelt var en säng jag inte var van vid.
Vaknade klockan 9 på fredagen, vi hade en trevlig frukost och klädde på oss, morfar och jag åkte till Willys för att det sista innan vi åkte ut, han och jag var först på plats (i "fikalokalen") där vi var en timme innan.
Jag skar upp fikabrödet, hällde över chipsen i skålar, fixade fram en skiva som skulle spelas under tiden, laddade kaffebryggaren och satte fram allt, med hjälp av mamma och hennes kusin som dök, och så småningom pappa, hans särbo och min farmor.
Sedan gick vi tillsammans upp mot kapellet ungefär 12.40.
Stod mest och pratade med de som var där, hälsade och kramades. Martins fina vänner kom dit tillsammans ungefär en kvart innan, så härligt kompisgäng han hade. Väntan var värst, mina händer skakade minns jag. Sen när kyrkklockorna ringde gick alla mot kapellet och där kunde jag se kistan..
En grå kista, med vita rosor och murgröna på, och svarta blockljus. Fram tills dess hade det ju gått att skjuta upp allt och säga "vi tar det när det kommer", men nu var det verkligen dags.
Närmsta familjen satt på första raden. Själva ceremonin var fin, första låten var ett förslag från Martins bästa vän, och de andra var gemensamma beslut. Allt fungerade fint och efteråt sa många att det hade varit jättefint.
Fikat efteråt var faktiskt trevligt, jag satt med Martins vänner. Kvällen innan hade jag börjat scarpbooka med mammas kusin Maria som är superduktig, så vi gjorde några sidor i en bok som alla som ville fick skriva i under fikat efteråt. Jag har bläddrat litegrann i det och det står jättefina saker.
Tror det känns lättare på ett sätt nu eftersom väntan är över.
Å andra sidan är det jobbigt, för nu måste man vidare. Komma igång med träningen (varit på gymmet tre dagar i rad nu, woho!) jag brukar ju vara på gymmet varje dag. Söka jobb igen, mer kontakt med mina vänner, men det är lite svårt nu när det gått så lång tid..
På lördagen vinkade vi hej då till morfar och Maria och sendare under dagen åkte jag och mamma och kollade på alla blommor som lagts ut, vilka den var ifrån och så.
Här är några av dem - fina!¨
Igår satt jag några timmar på Experts hemsida och la upp foton som ska framkallas. Blev nog närmare 200 bilder, men kommer inte bli så farligt dyrt ändå. Är ju självklart mycket bilder på Martin, men också lite annat under åren. Jag har inte framkallat bilder på säkert 2 år så jag ser fram emot att få dem.
Annars i veckan är det inte så stora planer. Träna, arbetsförmedlingen, och sedan träffa mina vänner på fredag för att fira en som fyller år. Ser fram emot det!! Oj, mycket jag skrev, ska avlägsna mig från datorn nu, stor kram till er!!
Tänkte berätta lite mer om det så jag kan gå tillbaka och läsa när jag känner för det.
I torsdags kom min morfar och min mammas kusin, som jag har saknat så mycket. Martin träffade dem för två år sedan, och för min del var det nog 3-4 år..
Vi satt mest och pratade under hela kvällen och sedan gav jag bort mitt rum till morfar lite tillfälligt och jag och mamma och hennes kusin sov i ett rum, lite pyjamasparty över det hela.
Sov inte bra den natten, kan ju varit för att jag var orolig, eller för att det helt enkelt var en säng jag inte var van vid.
Vaknade klockan 9 på fredagen, vi hade en trevlig frukost och klädde på oss, morfar och jag åkte till Willys för att det sista innan vi åkte ut, han och jag var först på plats (i "fikalokalen") där vi var en timme innan.
Jag skar upp fikabrödet, hällde över chipsen i skålar, fixade fram en skiva som skulle spelas under tiden, laddade kaffebryggaren och satte fram allt, med hjälp av mamma och hennes kusin som dök, och så småningom pappa, hans särbo och min farmor.
Sedan gick vi tillsammans upp mot kapellet ungefär 12.40.
Stod mest och pratade med de som var där, hälsade och kramades. Martins fina vänner kom dit tillsammans ungefär en kvart innan, så härligt kompisgäng han hade. Väntan var värst, mina händer skakade minns jag. Sen när kyrkklockorna ringde gick alla mot kapellet och där kunde jag se kistan..
En grå kista, med vita rosor och murgröna på, och svarta blockljus. Fram tills dess hade det ju gått att skjuta upp allt och säga "vi tar det när det kommer", men nu var det verkligen dags.
Närmsta familjen satt på första raden. Själva ceremonin var fin, första låten var ett förslag från Martins bästa vän, och de andra var gemensamma beslut. Allt fungerade fint och efteråt sa många att det hade varit jättefint.
Fikat efteråt var faktiskt trevligt, jag satt med Martins vänner. Kvällen innan hade jag börjat scarpbooka med mammas kusin Maria som är superduktig, så vi gjorde några sidor i en bok som alla som ville fick skriva i under fikat efteråt. Jag har bläddrat litegrann i det och det står jättefina saker.
Tror det känns lättare på ett sätt nu eftersom väntan är över.
Å andra sidan är det jobbigt, för nu måste man vidare. Komma igång med träningen (varit på gymmet tre dagar i rad nu, woho!) jag brukar ju vara på gymmet varje dag. Söka jobb igen, mer kontakt med mina vänner, men det är lite svårt nu när det gått så lång tid..
På lördagen vinkade vi hej då till morfar och Maria och sendare under dagen åkte jag och mamma och kollade på alla blommor som lagts ut, vilka den var ifrån och så.
Här är några av dem - fina!¨
Igår satt jag några timmar på Experts hemsida och la upp foton som ska framkallas. Blev nog närmare 200 bilder, men kommer inte bli så farligt dyrt ändå. Är ju självklart mycket bilder på Martin, men också lite annat under åren. Jag har inte framkallat bilder på säkert 2 år så jag ser fram emot att få dem.
Annars i veckan är det inte så stora planer. Träna, arbetsförmedlingen, och sedan träffa mina vänner på fredag för att fira en som fyller år. Ser fram emot det!! Oj, mycket jag skrev, ska avlägsna mig från datorn nu, stor kram till er!!
5 veckor har gått..
Tänkte bara slänga iväg ett hej, och tack till er alla som kommenterat och hört av er de senaste veckorna. Den här tiden för 5 veckor sedan satt jag vid datorn, sedan åt jag middag. Inte visste jag att två poliser skulle ringa på dörren två timmar senare.
Tiden därifrån har rusat iväg trots långsamma dagar.
Första veckan var mest förvirrad, andra veckan planering hos begravningsentrepenören (usch, att stava detta ord) och tiden därefter har varit kring detaljerna som har med begravningen att göra.
Jag har känt mig ensam, men aldrig varit ensam, och det är jag tacksam för.
Imorgon är det dags. Kan man skriva äntligen?
Jag vet inte hur jag kommer vara imorgon, hur jag ommer reagera och hur det kommer gå, men jag hoppas verkligen det kommer kännas som någon form av avslut, ett sätt att komma vidare, eller att dagarna blir lite lättare. Saknaden kommer aldrig försvinna, men imorgon handlar om att säga hej då.
5 veckorn och imorgon är det dags, klockan 13.00 i Augerums Griftegård.
Min morfar och mammas kusin kom för någon timme sedan, de har kört ner från Dalsland, och jag var en snabb runda på stan idag, så kläderna och mina smycken ligger framme. Trots noggrann planering så jag känner jag mig nervös. Hur säger man hej då till sitt enda syskon?
Jocke kommer vara med mig imorgon, och i princip hela släkten, mycket vänner till Martin, och några stycken till mig också. Jag tror, nej VET att det kommer gå bra, och den här tiden imorgon är det över.
Men är det inte konstigt, du har en nedräkning till någonting. En resa, födelsedag, en konsert, eller i detta fallet, begravning, och sedan när den dagen väl anländer känns det helt overkligt?
Min björnbärspaj är nog klar snart, ska sitta ner och fika lite och sedan ta en lång dusch. Sedan blir det nog att försöka somna, dagen imorgon kommer bli lång, men jag ville återigen bara tacka er allihop. Att göra lite kan betyda så mycket. Sms, kommentar.. Jag är tacksam och rörd över hur fina människor det finns, jag har fina vänner, men många som kommenterat känner jag inte ens, men vad gör det? Att ni skickar omtanke till någon ni inte ens räffat visar ju verkligen hur stort hjärta många av er har.
All kärlek till er, och ta hand om de ni älskar.
Denna låten kommer spelas under begravningen imorgon, så vacker!
Tiden därifrån har rusat iväg trots långsamma dagar.
Första veckan var mest förvirrad, andra veckan planering hos begravningsentrepenören (usch, att stava detta ord) och tiden därefter har varit kring detaljerna som har med begravningen att göra.
Jag har känt mig ensam, men aldrig varit ensam, och det är jag tacksam för.
Imorgon är det dags. Kan man skriva äntligen?
Jag vet inte hur jag kommer vara imorgon, hur jag ommer reagera och hur det kommer gå, men jag hoppas verkligen det kommer kännas som någon form av avslut, ett sätt att komma vidare, eller att dagarna blir lite lättare. Saknaden kommer aldrig försvinna, men imorgon handlar om att säga hej då.
5 veckorn och imorgon är det dags, klockan 13.00 i Augerums Griftegård.
Min morfar och mammas kusin kom för någon timme sedan, de har kört ner från Dalsland, och jag var en snabb runda på stan idag, så kläderna och mina smycken ligger framme. Trots noggrann planering så jag känner jag mig nervös. Hur säger man hej då till sitt enda syskon?
Jocke kommer vara med mig imorgon, och i princip hela släkten, mycket vänner till Martin, och några stycken till mig också. Jag tror, nej VET att det kommer gå bra, och den här tiden imorgon är det över.
Men är det inte konstigt, du har en nedräkning till någonting. En resa, födelsedag, en konsert, eller i detta fallet, begravning, och sedan när den dagen väl anländer känns det helt overkligt?
Min björnbärspaj är nog klar snart, ska sitta ner och fika lite och sedan ta en lång dusch. Sedan blir det nog att försöka somna, dagen imorgon kommer bli lång, men jag ville återigen bara tacka er allihop. Att göra lite kan betyda så mycket. Sms, kommentar.. Jag är tacksam och rörd över hur fina människor det finns, jag har fina vänner, men många som kommenterat känner jag inte ens, men vad gör det? Att ni skickar omtanke till någon ni inte ens räffat visar ju verkligen hur stort hjärta många av er har.
All kärlek till er, och ta hand om de ni älskar.
Denna låten kommer spelas under begravningen imorgon, så vacker!
